Läs kapitlet som text
1. Två inbjudningar
Sida 1
LEVERANSBOK 5
av Gunni
LUGNT.
Anteckningsbok 4 tog slut med Smula sovande på min sko. Den här är rosa, som glasyren på tårtor, och har också affärens stämpel.
På första sidan skrev jag ett enda ord. Julia bad inte om att få se det: hon läste det upp och ner.
”Lugnt” skriver den som inte vet vad som väntar. —J.
Sida 2
KAPITEL 1
Två inbjudningar
I går, fredag den 16:e, fyllde jag år. Jag firade hemma med mamma. Det fanns citronkaka och två koppar. Ingen sjöng. Det var perfekt.
För att få ner det ordentligt på papper hittade jag på en apparat.
Ett födelsedagsfirande på 1 är inget kalas. Det är en fika. —J.
Sida 3
– Onsdag den 21:a fyller jag år, sa Julia. Och vi lovade att fira dem tillsammans.
– Efter den 21:a, sa jag.
– Lördag den 24:e. Klockan fem.
– Klockan fem.
Vi skrev upp det båda två. Ingen sa något mer. Jag visste redan hur kalaset skulle bli. Julia visste det också.
Sida 4
Det här visste jag: Julia behöver en lugn eftermiddag. Hon springer jämt, tar tid och frågar. En fika på bänken vid spången, utan buller, skulle göra henne gott.
Det skulle bli en överraskning. Hon skulle inte behöva förbereda något. Bara komma.
Sida 5
Julias plan fick jag inte veta förrän fredagen efter. Den här sidan skrev hon själv senare, i min anteckningsbok.
Det här visste jag: Gunni behöver ett riktigt kalas, med musik, fast han inte vet om det. Om jag frågar säger han nej. Så jag frågar inte. —J.
Sida 6
Vid lunchtid kom Totte tillbaka från en leverans. Han lämnade cykeln vid dörren och satte sig på sin låda. Jag gav honom fyra blå kuvert med inbjudningar.
– Ett är till dig. De andra är till Märta, Vera och Flora. Det är en överraskning åt Julia. Säg inget.
– En överraskning kan jag hålla tyst om, sa Totte.
Han stoppade ner dem i ryggsäcken utan att titta på dem.
Sida 7
Jag gick för att äta. Då gav Julia Totte nio gröna kuvert. Totte berättade det för mig på fredagen.
– Ett är till dig. De andra är till Märta, Vera, Flora, Ella, don Antonio, Zoe, Bruno och skoaffärsägaren. Det är en överraskning åt Gunni. Säg inget.
– En överraskning kan jag hålla tyst om.
Den här gången öppnade Totte båda sina kuvert, det blå och det gröna. De sa samma sak: LÖRDAG 24, KLOCKAN FEM.
Sida 8
På eftermiddagen gick jag till Ellas bageri för att beställa en tårta. När jag kom in hörde jag att köksdörren stängdes. Jag tyckte mig se gröna hängselbyxor.
Jag trodde att det var ett annat par hängselbyxor.
Det var mina. Ella förde ut mig genom köket. —J.
Sida 9
– En liten citrontårta, sa jag till Ella. Utan något ovanpå. Till lördag den 24:e klockan fem, på bänken vid spången. Det är en överraskning åt Julia.
Ella skrev upp det på ett blad. Sedan tittade hon på sin beställningstavla. Där satt redan ett annat blad, vänt med baksidan ut.
– Lördag den 24:e klockan fem? Då har jag redan en annan tårta. Till ett annat ställe.
– Åt vem?
– Det är en hemlighet. Som din.
Sida 10
Jag trodde att den var åt någon annan. I oktober fyller många år.
– Jag håller tyst om din hemlighet, sa Ella. Och om den andra kundens också. Men jag har en ugn och två händer. På lördag klockan fem går båda händerna till ett enda ställe.
– Och den andra tårtan?
– Det får ni som har beställt dem avgöra. Jag bakar tårtor. Kalas gör jag inte.
Jag skrev: ”Ella: en ugn, två händer, ett ställe”.
Mig sa Ella det dagen därpå. Jag förstod inte det där ”ni” heller. —J.
Sida 11
På eftermiddagen, i affären, tömde Totte ryggsäcken på disken. Han sorterade kuverten efter färg: de gröna på ena sidan och de blå på den andra. Sedan räknade han dem igen.
– Gunni, har du pratat med Julia om kalaset?
– Nej. Det är en överraskning.
– Jaha, sa Totte. På BLIXTBUD lämnar inget paket med två adresser affären.
– Vilka två adresser?
– Det kan jag inte säga. Jag har blivit ombedd att inte göra det.
Sida 12
Totte stoppade en inbjudan av varje färg i ryggsäckens ficka.
– De här två är mina, sa han. De andra levererar jag på måndag.
Då tog Märta ner kartongen med nr 5 från översta hyllplanet, likadan som alla andra. Därinne sa något av trä knak.
– Ella kommer klockan fem, sa hon. Äntligen.
Två kuvert i en ficka. Ingen av dem visste något om varandra. Kuverten, menar jag. —J.