Logga in

← Alla avsnitt

Minoriteter och urfolk: vilka de är och vilka rättigheter de har

Maskinöversättning

Runt 10 år · Gratis

Lär dig

  1. En minoritet är en grupp med färre personer än resten av befolkningen i ett land, och med ett eget språk, en egen religion eller ett eget ursprung. Att vara minoritet tar inte bort några rättigheter: alla människor har samma mänskliga rättigheter. Om en grupp är en minoritet beror på landet. I Finland är svenska officiellt språk vid sidan av finska, trots att det talas av en minoritet.

    Personer som tillhör en minoritet har dessutom rätt att ta del av sin kultur, utöva sin religion och använda och lära sig sitt språk, tillsammans med sin grupp, privat och offentligt. Det står i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 (kallad ”Civilpakten”) och i en deklaration från 1992. Det står också i artikel 30 i barnkonventionen från 1989.

    Ett urfolk är ett folk som bodde i ett område innan andra kom dit, och som behåller sin kultur, sitt språk och sin koppling till den marken. Det avgör folket självt: det kallas självidentifiering. Det finns urfolk i Amerika, Afrika, Asien, Europa och Oceanien. Precis som alla kulturer förändras urfolkens kulturer, och i dag finns det människor från urfolk både på landsbygden och i städerna.

    samermaorierquechuamassajerainuNatural Earth
    Fem urfolk
  2. Alla minoriteter är inte urfolk. Många urfolk är också minoriteter, men det som kännetecknar dem är kopplingen till ett område där de bodde före andra. De har minoriteters rättigheter och dessutom rättigheter till sin mark och till samråd. På många håll har de sedan koloniseringen utsatts för orättvisor: de förlorade mark och fick inte använda sitt språk. Därför finns det texter som skyddar deras rättigheter.

     minoriteturfolk
    kännetecknas avatt vara färreursprungligt område
    rättigheterkultur, religion och språksom minoriteter, mark, samråd
    Minoritet och urfolk
  3. FN:s deklaration om urfolkens rättigheter från 2007 erkänner deras rätt till sitt språk, sin kultur och den mark de traditionellt har använt. Den erkänner också rätten till samråd i god tro, i syfte att nå en överenskommelse: man förklarar planen och lyssnar på svaret innan man bestämmer sig. En deklaration är inte ett fördrag. ILO:s konvention 169 från 1989 binder däremot de länder som ratificerar den.

    1960197019801990200020101966Civilpakten1989Konvention 1691992Minoriteter2007Urfolk
    Fyra texter

Lösta exempel

Exempel 1

Olle visar ett faktablad om två påhittade länder: Vardonia och Sorlandia. Dalens språk talas av 1 av 10 personer i Vardonia och 8 av 10 i Sorlandia. Är de en minoritet?

land (påhittat)talar dalens språk
Vardonia1 av 10
Sorlandia8 av 10
  1. I Vardonia är de som talar dalens språk en grupp med färre personer än resten: de är en minoritet.
  2. I Sorlandia talas det av majoriteten: där är de ingen minoritet.
  3. I båda länderna har människorna samma mänskliga rättigheter.

I Vardonia är de en minoritet, i Sorlandia inte.

Se upp! Många tror att en grupp är en minoritet i alla länder, eller att den har färre rättigheter.

Vanligt fel

Exempel 2

Totte läser en påhittad nyhet: en påhittad regering vill bygga en väg genom ett urfolks mark. Vad säger deklarationen från 2007?

En påhittad nyhet

En påhittad regering vill bygga en väg genom ett urfolks mark. Arbetet börjar nästa vecka.

  1. Folket har en koppling till marken som är äldre än andras.
  2. Deklarationen erkänner deras rätt till den mark de traditionellt har använt.
  3. Den erkänner också rätten till samråd före beslutet.

Regeringen måste samråda med folket innan den bestämmer sig.

Se upp! Många tror att det räcker att meddela det när arbetet redan har börjat.

Vanligt fel

Exempel 3

Gunni frågar: ”Ainu, är de en minoritet eller ett urfolk?” De bor i norra Japan, mest på Hokkaido, och 2008 erkände Japan dem som urfolk.