Logga in

← Alla avsnitt

Den romerska republiken: konsuler, senaten och folkförsamlingar

Maskinöversättning

Runt 11 år · Brukar läras ut i ⁨åk 7⁩ · Gratis

Lär dig

  1. Enligt traditionen drev romarna år 509 f.Kr. bort den sista kungen, och republiken började. Ordet kommer från latinets res publica, ”allas sak”: styret låg inte längre hos en kung utan hos ämbetsmän som blev valda.

    En ämbetsman är en person som blir vald till ett ämbete för en tid. De viktigaste var de två konsulerna. De valdes varje år, ledde armén och styrde regeringen. Man brukar förklara att de var två för att ingen skulle styra ensam, som en kung: varje konsul kunde stoppa ett beslut av den andre. Andra ämbetsmän såg till rättvisan, pengarna eller marknaderna.

     kungenkonsulerna
    hur mångaentvå
    hur längepå livstidett år
    Kungen och konsulerna enligt traditionen
  2. Senaten fanns kvar. Den bestod av omkring 300 senatorer, för det mesta tidigare ämbetsmän som satt kvar i många år. Nu gav den inte längre råd åt en kung utan åt ämbetsmännen, och dess råd vägde tungt.

    Medborgarna samlades i folkförsamlingar. Där röstade vuxna män som var romerska medborgare: de valde ämbetsmännen och godkände lagarna. Man röstade i grupper, och varje grupp hade bara en röst. Kvinnor, förslavade människor och utlänningar fick inte rösta.

    Republikenkonsuler:styrsenaten:ger rådfolkförsamlingar:röstar
    En förenklad bild av republiken
  3. Medborgarna hade inte lika mycket makt. Patricierna var gamla och mäktiga familjer, och till en början var det bara de som kunde bli ämbetsmän och senatorer. Plebejerna var de andra medborgarna: bönder, hantverkare och köpmän. Enligt traditionen protesterade plebejerna år 494 f.Kr. och fick egna företrädare, folktribunerna. En folktribun kunde skydda en plebej och stoppa en ämbetsman. Med tiden kunde plebejerna också bli konsuler.

    520 f.Kr.500 f.Kr.480 f.Kr.460 f.Kr.440 f.Kr.509 f.Kr.kungarnas slut494 f.Kr.folktribuner
    Två årtal från traditionen
  4. Historikerna diskuterar hur mycket makt medborgarna egentligen hade: en del lyfter fram några få rika familjers inflytande, andra folkförsamlingarnas. Vad varje historiker tycker är en åsikt; ett faktum kan man kontrollera.

Lösta exempel

Exempel 1

Totte läser på en museiskylt (påhittad): ”Varje år väljer medborgarna två konsuler.” Om det var så i 5 år i rad, hur många konsuler valdes då sammanlagt?

En museiskylt (påhittad)

Varje år väljer medborgarna två konsuler.

  1. Varje år väljs 2 konsuler.
  2. Det är 5 år: det talet upprepas 5 gånger.
  3. 2 · 5 = 10.

Det valdes 10 konsuler.

Se upp! Här räknar många en konsul per år och säger 5.

Vanligt fel

Exempel 2

I Olles klass leker de en folkförsamling (en påhittad lek): 9 grupper röstar och varje grupp har bara en röst. Om 5 grupper röstar ja och 4 röstar nej, vad vinner?

grupper som röstar ja5
grupper som röstar nej4
  1. Varje grupp har en röst, hur stor eller liten den än är.
  2. Det finns 9 röster: hälften är 4,5.
  3. 5 röster är fler än 4,5.

Ja vinner: 5 röster av 9 är majoriteten.

Se upp! Här räknar många personerna och inte grupperna.

Vanligt fel

Exempel 3

Julia läser en museinyhet (påhittad): ”En folktribun sa: Jag protesterar! Ett konsulbeslut mot en plebej genomfördes inte.” Vad visar det?

En påhittad nyhet

En folktribun sa: ”Jag protesterar!”

Ett konsulbeslut mot en plebej genomfördes inte.

  1. En folktribun skyddade plebejerna.
  2. Folktribunen kunde stoppa en ämbetsmans beslut, som en konsuls.
  3. Därför genomfördes inte beslutet.

Det visar att en folktribun kunde stoppa en ämbetsmans beslut.

Se upp! Här tror många att folktribunen bestämde mer än konsuln i allt.

Vanligt fel

En utmaning att fundera på

Gör så här tillsammans med en vuxen: tänk dig en klassrepublik, välj två ämbeten för en vecka och bestäm en regel så att ingen styr ensam. Skriv tre meningar om vad varje ämbete bestämmer.

Öva

Rundor med 10 frågor. Välj nivå:

Ditt betyg i det här avsnittet:Inget betyg änGör en runda på nivån Grundnivå för att få betyg.

Nästa avsnitt: Rom erövrar Medelhavet: de puniska krigen →