Uppdelningen av Afrika: Berlinkonferensen och de koloniala gränserna
Maskinöversättning
Lär dig
Omkring 1870 kontrollerade européerna framför allt delar av Afrikas kust. På 1880-talet växte rivaliteten: Frankrike ockuperade Tunisien (1881), Storbritannien ockuperade Egypten (1882) och Leopold II, belgarnas kung, gjorde anspråk på Kongo. För att skapa ordning i den kapplöpningen bjöd den tyska regeringen, med Bismarck, in 14 stater till Berlin mellan november 1884 och februari 1885: 12 europeiska, dessutom USA och Osmanska riket. Enligt många historiker ville Tyskland undvika en konflikt mellan stormakterna. Ingen afrikansk representant deltog.
Konferensen delade inte upp Afrika och ritade ingen karta: den fastställde regler. Den förklarade handeln i Kongobäckenet och sjöfarten på floderna Kongo och Niger fria och erkände rättigheterna för Internationella Kongoassociationen, som tillhörde Leopold II och som 1885 fick namnet Kongostaten och var hans personliga egendom fram till 1908. Stormakterna lovade att bekämpa slavhandeln och att värna om den lokala befolkningens välbefinnande. Och för att göra anspråk på en bit kust måste man verkligen ockupera den och meddela de andra stormakterna: den ”effektiva ockupationen”.
fråga vad hände? fri sjöfart på floder överenskommet karta över gränserna ritades inte afrikaner i salen deltog inte effektiv ockupation (kuster) överenskommet Vad Berlinkonferensen beslutade och inte beslutade Många historiker anser att den regeln drev på ockupationen av inlandet. Fram till 1914 gjorde stormakterna det genom fördrag med lokala hövdingar, allianser och erövringskrig, och de fastställde gränserna i överenskommelser sinsemellan, som det brittisk-tyska fördraget 1890. År 1914 var bara Etiopien och Liberia, som grundats av fria afroamerikaner och varit självständigt sedan 1847, fortfarande självständiga.
Dagens länder, efter den stormakt som styrde största delen av deras territorium omkring 1914 (Sydafrika var ett brittiskt dominion). Utan färg: Etiopien och Liberia, som var självständiga, och de blandade fallen (Egypten, Sudan, Marocko, Somalia …) Många gränser drogs upp på europeiska kontor utan att man frågade de afrikanska folken, och många är raka linjer, som Egyptens gräns mot Sudan och mot Libyen. Folk som somalierna och massajerna delades mellan flera kolonier, och mycket olika folk hamnade tillsammans i samma koloni, vilket enligt många historiker gjorde det svårare att styra många av de stater som bildades senare. När länderna blev självständiga behöll nästan alla de gränserna: Organisationen för afrikansk enhet kom överens om det 1964. Många historiker anser att de gränserna förklarar en del av de senare konflikterna; andra framhåller andra orsaker.
Ockupationen var våldsam och många folk gjorde motstånd. Etiopien besegrade Italien vid Adwa 1896. I Tyska Sydvästafrika, i dag Namibia, gjorde herero och nama uppror från 1904, och den tyska armén slog ned upproret med ett våld som Tyskland 2021 erkände som ett folkmord.
Lösta exempel
Exempel 1
Olle visar tidslinjen över uppdelningen. Berlinakten undertecknades 1885 och Etiopien besegrade Italien vid Adwa 1896. Hur många år gick det?
- Man subtraherar årtalen: 1896 − 1885 = 11.
- Tidigare, 1881 och 1882, hade Frankrike och Storbritannien redan ockuperat Tunisien och Egypten.
- Ockupationen av inlandet fortsatte i åratal efter Berlin.
Det gick 11 år.
Se upp! Många tror att Afrika delades upp i Berlin och under ett enda år.
Exempel 2
Nora och Leo tittar på kartan över stormakterna 1914. Vilken stormakt hade herraväldet över dagens Nigeria och vilken över dagens Angola?
- Kartan färglägger dagens länder efter den stormakt som styrde största delen av deras territorium omkring 1914.
- Nigeria är blått: Storbritannien. Angola är grönt: Portugal.
- År 1914 fanns inte dagens stater under de namnen.
Nigeria var brittiskt och Angola portugisiskt.
Se upp! Många tror att dagens länder redan fanns med sina gränser 1884.
Exempel 3
Samir läser ett påhittat fördrag mellan en hövding och ett bolag i en tänkt koloni. Vad berättar det och vad berättar det inte?
En påhittad text: fördrag mellan en hövding och ett bolag, i en tänkt koloni
Artikel 1. Hövdingen tillåter bolagets agent att handla på sin mark och bygga ett lager vid floden.
Artikel 2. Bolaget ska skydda lagret med sina vakter. Texten skrevs på bolagets språk; en tolk har läst upp den för hövdingen.
- Det står att hövdingen gav bolaget tillstånd att handla och bygga ett lager, och att en tolk läste upp texten för honom.
- Det står inte vad hövdingen förstod eller om han godtog det av fri vilja.
- Ett fördrag som skrivits av ett bolag ger bolagets synvinkel: man måste också söka andra källor.
Det visar ett fördrag skrivet av ett bolag, inte vad hövdingen förstod.
Se upp! Många tror att ett fördrag berättar vad båda parter tänkte.
En utmaning att fundera på
Be en vuxen om hjälp och leta på en politisk karta över Afrika upp ett land. Ta reda på vilken stormakt som styrde största delen av dess territorium omkring 1914. Skriv två meningar: en om vad som har förändrats sedan dess och en om vilken av landets gränser som liknar en rak linje.
Öva
Rundor med 10 frågor. Välj nivå:
Ditt betyg i det här avsnittet:Inget betyg änGör en runda på nivån Grundnivå för att få betyg.
Nästa avsnitt: Att leva under kolonialt herravälde: arbete, motstånd och rasism →