Sverige under kalla kriget: alliansfrihet, totalförsvar och utrikespolitik
Maskinöversättning
Lär dig
Under kalla kriget förde Sverige en politik som kallades alliansfrihet: att inte gå med i några militära allianser i fredstid, för att kunna vara neutralt om ett krig bröt ut i närheten. Åren 1948 och 1949 förhandlade Sverige, Norge och Danmark om ett skandinaviskt försvarsförbund, men förhandlingarna misslyckades. Norge och Danmark gick med i Nato 1949, men inte Sverige. Finland skrev 1948 under ett vänskapsavtal med Sovjetunionen.
Land Vad de gjorde År Norge gick med i Nato 1949 Danmark gick med i Nato 1949 Finland avtal med Sovjetunionen 1948 Sverige inga allianser 1949 Fyra nordiska länder, tre vägar För att kunna försvara sig utan allierade byggde Sverige upp ett totalförsvar: det militära försvaret, med allmän värnplikt sedan 1901 och en egen försvarsindustri, och det civila försvaret, med skyddsrum och förråd för befolkningen. Under flera år undersökte Sverige möjligheten att tillverka kärnvapen; 1968 skrev landet under icke-spridningsavtalet.
Den officiella politiken var att Sverige inte var allierat med någon. Men på 1990-talet dokumenterades det att regeringarna i hemlighet hade förberett militär hjälp från väst om Sovjetunionen skulle anfalla. Det kom fram i Neutralitetspolitikkommissionens rapport från 1994, som gällde åren 1949–1969; en annan statlig utredning granskade åren 1969–1989. Historikerna diskuterar om de här förberedelserna gick att förena med neutraliteten: vissa ser en motsägelse, andra ser en försiktighetsåtgärd från ett land utan allierade.
Från 1949 till 1994 Olof Palme var statsminister 1969–1976 och 1982–1986. Enligt hans anhängare stod han för en egen svensk röst: han kritiserade Vietnamkriget (i december 1972 jämförde han bombningarna av Hanoi med tidigare krigsförbrytelser, och USA satte relationerna på is en tid) och Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien 1968. Dåtidens opposition kritiserade en del av det han sagt om USA. År 1975 nådde biståndet 1 % av bruttonationalinkomsten, och 1982 lade en kommission som Palme ledde fram en rapport om ”gemensam säkerhet”.
I oktober 1981 gick den sovjetiska ubåten U 137 på grund inne i ett militärt skyddsområde nära Karlskrona. Sovjetunionen talade om ett navigationsfel; en svensk kommission drog 1995 slutsatsen att intrånget var avsiktligt. Sverige protesterade, och i november lämnade ubåten platsen under eskort. I oktober 1982 sökte marinen i nästan två veckor efter en annan ubåt i Hårsfjärden, utan att få fatt på den. När det gäller andra incidenter är historikerna inte överens om vem som låg bakom.
Lösta exempel
Exempel 1
Julia skriver på tidslinjen i Olles klass att Neutralitetspolitikkommissionen undersökte åren 1949–1969. Hur många år omfattar den perioden?
- Man drar ifrån årtalen: 1969 − 1949.
- 1969 − 1949 = 20.
- Rapporten från 1994 tittar tjugo år bakåt.
Perioden omfattar 20 år.
Se upp! Många räknar fel när de drar ifrån och säger 30 eller 10.
Exempel 2
Olle visar två påhittade texter: en officiell broschyr från 1950-talet (”vi tillhör ingen allians”) och sammanfattningen av en utredning från 1994 (hemliga förberedelser för hjälp från väst). Motsäger de varandra?
Två texter (påhittad text)
- Text A (officiell broschyr från 1950-talet): ”Sverige tillhör ingen militär allians.”
- Text B (sammanfattning av en utredning från 1994): ”Regeringarna förberedde i hemlighet militär hjälp från väst.”
- Broschyren talar om att inte tillhöra en allians i fredstid.
- Sammanfattningen talar om att förbereda hjälp om det skulle bli ett anfall.
- Det är två olika saker, men det är just där historikerna diskuterar: vissa ser en motsägelse, andra en försiktighetsåtgärd.
De motsäger inte varandra helt, och debatten är fortfarande öppen.
Se upp! Många tror att hela alliansfriheten var en lögn om det fanns hemliga förberedelser.
Exempel 3
Totte läser på ett museum att U 137 gick på grund inne i ett militärt skyddsområde och att Sovjetunionen talade om ett navigationsfel. Vad är ett faktum och vad är en tolkning?
Två förklaringar (påhittad text)
- Förklaring A: ”Det var ett navigationsfel.”
- Förklaring B: ”Ubåten gick avsiktligt in i ett militärt område för att rekognoscera det.”
- Att ubåten gick på grund i det området i oktober 1981 är ett faktum som går att kontrollera.
- Att det var ett misstag, eller att ubåten gick in avsiktligt, är en förklaring: den tillskrivs den som lägger fram den.
- Det som en svensk kommission kom fram till 1995, att intrånget var avsiktligt, tillskrivs också den som sa det.
- För att räkna det som säkert behövs bevis som jämförs med andra källor.
Grundstötningen är ett faktum; orsaken är en tillskriven förklaring.
Se upp! Många tar en avsikt för bevisad fast den bara antas.
En utmaning att fundera på
Välj ett av de här ämnena (alliansfriheten, totalförsvaret eller ubåtarna) och skriv två meningar: en med det som ett kontrollerat faktum låter dig påstå och en med en tolkning som någon skulle kunna försvara, med uppgift om vem som skulle försvara den. Vad är skillnaden mellan de två?
Öva
Rundor med 10 frågor. Välj nivå:
Ditt betyg i det här avsnittet:Inget betyg änGör en runda på nivån Grundnivå för att få betyg.