Avkoloniseringen i Asien och Afrika: från imperium till självständighet
Maskinöversättning
Lär dig
En koloni är ett område som behärskas och styrs från ett annat land. År 1945 var en stor del av Asien och Afrika kolonier under europeiska makter, framför allt Storbritannien och Frankrike, men också Belgien, Nederländerna och Portugal; USA styrde Filippinerna. Avkoloniseringen var den process då de här områdena slutade vara kolonier och blev självständiga stater. Den ägde rum framför allt mellan 1945 och 1975.
Många historiker pekar på flera orsaker samtidigt. Andra världskriget lämnade de europeiska imperierna skuldsatta och försvagade, och Japans erövring av Sydostasien 1941 och 1942 visade att de europeiska makterna inte var oövervinnerliga. Nationalistiska rörelser i själva kolonierna, med partier och ledare som Kwame Nkrumah i Ghana, krävde självständighet. Och FN-stadgan från 1945 erkände varje folks rätt att bestämma över sin framtid. Hur tungt varje orsak vägde är omstritt.
Vägarna dit var olika. Ghana, tidigare Guldkusten, en brittisk koloni, blev självständigt den 6 mars 1957 genom förhandlingar med Storbritannien, efter år av protester, strejker och val. Nationalisterna i Nederländska Ostindien utropade 1945 Indonesiens självständighet, som Nederländerna erkände 1949 efter flera års strider och förhandlingar. Frankrike lämnade Indokina 1954, efter nederlaget vid Dien Bien Phu och Genèveavtalet, och i Algeriet utkämpades ett krig mellan 1954 och 1962. År 1960, Afrikaåret, blev 17 afrikanska länder självständiga, bland dem Belgiska Kongo. År 1975 blev Angola och Moçambique självständiga, efter att Portugals diktatur hade fallit 1974.
Dagens länder i Afrika, färgade efter den period då de blev självständiga. Utan färg: de som redan var självständiga 1945, de som blev självständiga efter 1980, de vars status är omstridd och fyra små länder (Lesotho, Eswatini – tidigare Swaziland –, Komorerna och São Tomé och Príncipe). Cirklarna markerar små länder; Kap Verde, Mauritius och Seychellerna, som är öar, finns inte med i kartunderlaget. De nya staterna ärvde i allmänhet de gränser som de europeiska makterna hade dragit upp, ofta utan att fråga folken på platsen; i Sahara är många av dem raka linjer som inte följer några floder eller berg. År 1964 kom Organisationen för afrikansk enhet (OAU) överens om att respektera dem, för att undvika nya krig. Vissa folk hamnade uppdelade på flera stater, andra tillsammans i en enda; många historiker menar att det delvis förklarar en del senare konflikter. Det diskuteras också varför många länder drabbades av fattigdom och krig. Författare som Nkrumah (1965) talar om nykolonialism: en indirekt ekonomisk kontroll från de tidigare makternas och utländska företags sida. Andra framhåller inre faktorer, som korruption eller konflikter mellan grupper.
koloni dagens land makt erkänd år Guldkusten Ghana Storbritannien 1957 Nederländska Ostindien Indonesien Nederländerna 1949 Franska Indokina Vietnam, Laos och Kambodja Frankrike 1953–1954 Belgiska Kongo DR Kongo Belgien 1960 Franska Algeriet Algeriet Frankrike 1962 Portugisiska Angola Angola Portugal 1975 Filippinerna Filippinerna USA 1946 Kolonier med sina dåvarande namn och dagens länder Några självständigheter, 1945–1975
Lösta exempel
Exempel 1
Gunni och Julia letar på kartan efter landet som idag heter Ghana och ser att det är blått. Olle frågar vad den färgen betyder. Vad svarar de?
- Färgerna visar under vilken period vart och ett av dagens länder blev självständigt.
- Blått är perioden 1951–1959.
- Ghana, tidigare Guldkusten, blev självständigt 1957.
Ghana blev självständigt mellan 1951 och 1959.
Se upp! Många tror att färgen visar vilken makt som styrde landet.
Exempel 2
Totte läser att 29 regeringar från Asien och Afrika möttes i Bandung i Indonesien i april 1955, och att flera av dem nyss hade blivit självständiga. Vad visar det om hur länderna blev självständiga?
- Regeringar från länder som hade varit kolonier möttes på eget initiativ.
- De försvarade självständigheten och samarbetet mellan länder i Asien och Afrika.
- Det visar att de koloniserade folken handlade på egen hand och inte bara tog emot andras beslut.
De koloniserade folken var aktiva aktörer när deras länder blev självständiga.
Se upp! Många tror att självständigheten var en gåva från makterna.
Exempel 3
Nora jämför Ghanas självständighet (1957) med Angolas och Moçambiques (1975). Hur många år skiljer de åt?
- Man subtraherar årtalen: 1975 − 1957 = 18.
- Angola och Moçambique fick vänta längre eftersom Portugal behöll sina kolonier tills diktaturen föll 1974.
- Båda årtalen finns på tidslinjen.
Det gick 18 år.
Se upp! Många subtraherar från 1954, året för Dien Bien Phu.
En utmaning att fundera på
Välj med hjälp av en vuxen ett land i Afrika på en karta som blev självständigt mellan 1960 och 1975. Skriv ner landets dåvarande namn (om det var ett annat), vilken makt som styrde det och året då det blev självständigt.
Öva
Rundor med 10 frågor. Välj nivå:
Ditt betyg i det här avsnittet:Inget betyg änGör en runda på nivån Grundnivå för att få betyg.
Nästa avsnitt: Indien och Pakistan: självständighet och delning (1947) →