Samvetsfrihet: att tro, att inte tro eller att byta trosuppfattning
Maskinöversättning
Lär dig
Varje människa tänker saker inombords som ingen annan ser. En av dem är vad man tror om världen och livet: på en gud, på flera, på en kraft eller på ingenting. Att själv bestämma vad man tror kallas samvetsfrihet. Det är en rättighet för alla människor, även för barn.
Den här friheten har tre delar. Man får tro vad man själv bestämmer sig för, och man får låta bli att tro. Och man får byta trosuppfattning längre fram, utan att fråga någon om lov. Man behöver inte heller berätta vad man tror: den som vill berättar, och den som inte vill säger ”jag vill helst inte berätta”.
frihet vad den tillåter exempel tro välja en trosuppfattning går till sitt tempel inte tro följa ingen följer ingen religion byta lämna den för en annan byter med åren De tre delarna av samvetsfriheten Familjer brukar vägleda barnen med sina traditioner och sina idéer. När man växer upp formar var och en sina egna. År 1989 antog FN barnkonventionen, som i artikel 14 slår fast barns rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
Det är press när någon tvingar, hotar, gör narr av någon, utesluter en annan person eller ger belöningar och straff för vad den tror. Det är respekt när man frågar med intresse, lyssnar ända till slutet och accepterar ett nej.
press respekt tvinga att tro fråga med intresse håna lyssna färdigt hota acceptera ett nej belöning och straff låta var och en bestämma Press och respekt Att tro är fritt, men att handla efter vad man tror har en gräns: man får inte göra andra människor illa. Var och en kan tycka olika och säga det med respekt, men ingen får såra andra eller hindra dem från att leva efter sin tro. Skolan är till för alla familjer, oavsett om de har en religion eller inte. På lektionerna lär man sig om religioner och om dem som inte följer någon, men ingen blir ombedd att tro eller att sluta tro. Om någon pressar dig för vad du tror, berätta det för en vuxen som du litar på.
Lösta exempel
Exempel 1
Julia frågar Olle om man i klassen måste berätta vad varje familj tror.
- Olle påminner om att ingen är tvungen att berätta vad man tror.
- Den som vill berättar, och den som inte vill kan säga ”jag vill helst inte berätta”.
- I både Spanien och Sverige skyddar landets grundlag mot att myndigheter tvingar någon att berätta vad man tror.
Att berätta vad man tror är frivilligt.
Se upp! Många tror att man måste svara på allt som man blir frågad.
Exempel 2
Gunni och Totte tittar på fyra påhittade situationer och bestämmer i varje om det är respekt eller press.
| situation | vad det är |
|---|---|
| frågar med intresse | respekt |
| skrattar åt en högtid | press |
| någon accepterar ett nej | respekt |
| belöning för samma tro | press |
- Att fråga med intresse och att acceptera ett nej är sätt att visa respekt.
- Att skratta åt en högtid och att ge belöningar till den som tror likadant är sätt att pressa.
- I tabellen finns två fall av respekt och två av press.
Det är två fall av respekt och två av press.
Se upp! Många tror att det att fråga redan är att pressa.
Exempel 3
Två påhittade barn tycker olika. Det ena säger det lugnt. Det andra tar ryggsäcken från det första för att få det att tiga.
- Att tycka annorlunda är tillåtet.
- Att säga det lugnt är respekt.
- Att ta ryggsäcken för att få någon att tiga gör den personen illa och går över gränsen.
Man får tycka annorlunda, men inte göra någon illa.
Se upp! Många tror att frihet är att få göra vad man vill.
En utmaning att fundera på
Skriv tre meningar till en ny kamrat som vill veta hur man bemöter vad varje människa tror. Börja varje mening med ”Du får …” eller ”Du behöver inte …”, och läs dem för en vuxen som du litar på.
Öva
Rundor med 10 frågor. Välj nivå:
Ditt betyg i det här avsnittet:Inget betyg änGör en runda på nivån Grundnivå för att få betyg.
Nästa avsnitt: Religionsfrihet i världen: rättigheter, gränser och konflikter →