Läs kapitlet som text
2. Hon härmar allt
Sida 15
KAPITEL 2
Hon härmar allt
Först kom en nos, sen två horn och sen allt det andra.
Grön och rund och liten. Det var en drake.
DET VAR EN DRAKE, GUNNI.
Jag har redan skrivit det.
Sida 16
Draken tittade på mig. När jag lyfte handen och vinkade, lyfte hon en tass.
Jag lade huvudet på sned, och hon gjorde likadant.
– Hon härmar dig, sa Julia.
– Jag har en egen fanklubb, sa jag.
Sida 17
Jag nös helt vanligt, men hon nös en pytteliten flamma som brände hörnet på etiketten. Sen åt hon upp det brända hörnet.
Det här paketet bits.
Sida 18
Ella kom ut från bageriet med en plåt bröd.
– God morgon… och vad är det där?
– Ett paket, sa Julia.
– Ett paket med tänder, sa jag.
Ungen sniffade på brödet och blåste på det, så att det blev gyllenbrunt. Sen åt hon upp det i en enda tugga.
– Med inbyggd brödrost! sa Ella och gav henne en bit till.
Sida 19
Jag fattade inte problemet, så Julia ritade det i min anteckningsbok, återigen utan att fråga.
Sida 20
Plan A: stoppa tillbaka henne i ägget.
Plan A: skrotad.
Plan B: gömma henne hemma hos mig medan vi tänker. Det står flyttlådor överallt, och ingen tittar i dem.
Sida 21
Vi gick hem till mig, jag först och ungen efter. Hon gick exakt likadant som jag.
Det är svårt att smyga när någon härmar hur man går.
Sida 22
Hemma hos oss är det fortfarande en labyrint av flyttlådor.
Mamma ropade från köket:
– Gunni? Har du tagit med dig någon?
– En kompis! sa jag, och när jag sa det märkte jag att det var sant.
TVÅ kompisar.
Sida 23
Vi gömde ungen i KÖK-lådan, som redan var tom. Lådan började gå.
– Varför luktar det rostat bröd? frågade mamma från dörren.
– Jag rostar bröd! sa jag.
Vi har ingen brödrost.
Sida 24
Jag satte mig ovanpå lådan för att den skulle sluta gå, men lådan sa HICK! och släppte ut ett rökmoln. Mamma bad oss öppna ett fönster så att lukten skulle försvinna, och det gjorde vi.
Misstag.
Sida 25
Fönstret stod redan öppet, och Julia tittade på etiketten med ett förstoringsglas.
– ”Håll varmt”, varför då? Ett paket fryser ju inte.
– R. kanske ville att hon skulle kläckas, sa jag. R. kanske inte ville skicka ett ägg, utan en drake.
Julia tittade på mig på ett nytt sätt, som om jag hade sagt något intressant.
Punkt 2 avklarad. Vänj dig inte.
Sida 26
Ungen lyfte nosen och sniffade på luften som kom in genom fönstret. En gång, två gånger.
Men den här gången var det inte mig hon härmade.
Sida 27
– HON RYMMER! skrek Julia och pekade på ytterdörren, som jag hade lämnat öppen.
– Nej, sa jag. Hon vet vart hon ska.