Logga in
☰ Innehåll
Projicera
SVSvenskaStorlek MMellannivå · 9+
Läs kapitlet som text

6. Tillbaka i gryningen

Sida 63

Tillbaka i gryningen

Vera ringde hem till oss – och till Ella – och berättade allt. Sen skällde hon på oss: aldrig mer över en spång mitt i natten utan en vuxen! Efteråt körde hon oss tillbaka i sin skåpbil, och den här gången tittade Julia rakt på vattnet. Vi sov inte. Okej, lite, på trappsteget utanför affären, medan vi väntade på Märta.

Nu var det nästan gryning. Totte kom cyklande, och mamma höll koll från vårt fönster mittemot. Julia ville själv berätta det för Märta. Jag sa ja, för jag säger ja till allt, men den här gången menade jag det.

Sida 64

Solen gick upp, och över himlen kom paketen flygande: ett, två, tio, nitton.

De flög in genom brevinkastet i gåsmarsch.

Det var de nitton som Märta hade tagit med sig, och alla hade kommit tillbaka. Av de tjugo på hyllan saknades bara vårt.

Sida 65

Märta räknade paketen på hyllan: nitton. Hon letade efter nr 1 och tittade sen på oss.

Julia berättade allt från början och hoppade inte över något: regeln, väggen, tröjan, cykeln, spången. Jag gav Märta min anteckningsbok som bevis, och Julia gav henne den påskrivna etiketten.

– Hundproffs, läste Märta högt, och jag blev röd som stämpeln.

Sida 66

– Ni rörde hyllan, sa Märta.
– Ja, sa Julia.
– Den enda regeln.
– Ja, sa jag.

Märta var tyst länge. Då sa Totte:
– Det var jag som cyklade iväg med ungen i korgen, så straffa mig också.

– Straff, sa Märta till slut. Varje lördag, här, klockan tio.

Gunni utanpå

Gunni inuti

Sida 67

Märta tittade på etiketten med den gröna underskriften.
– Trettiosju gånger, sa hon. Trettiosju gånger försökte jag leverera det, och ingen läste ”håll varmt” som en riktig instruktion. Vi täckte alltid över det så att det inte skulle bli kallt, men ingen hade värmt det på riktigt.

– Jag är ny, sa jag. Så jag läser allt.

Märta var nära att skratta, men sen såg hon avsändaren och var inte nära längre.

På väggen i affären hänger ett foto av två unga häxor. Den ena är Märta, och den andra har ett klistermärke över ansiktet.

Sida 68

Märta hämtade en tredje pall och ställde den vid disken. Jag satte mig. Jag passade in.

Totte stannade kvar i dörren.
– BLIXTBUD levererar snabbt, sa han. Ni levererar det omöjliga, och det är inte samma sak.

Han gick utan brådska, men sen tittade han in igen.

Jag tror han vill ha en fjärde pall.

Sida 69

Märta dukade fram bröd, frukt och tre tallrikar.
– När fyller du år? frågade Julia.

– Den sextonde oktober.
– Och jag fyller den tjugoförsta, så vi kan fira ihop!

– Med två namn på tårtan, sa jag.

Sida 70

Lördagen därpå, efter straffet, gick vi och hämtade Smula till hennes promenad.

Först hörde vi tassarna, och sen såg vi henne springa över gården, precis som jag springer.

När jag hoppade för att hälsa, hoppade Smula också. Och i tre hela sekunder nuddade hon inte marken.

Sida 71

Jag har fixat min plan från sidan 2:

Så får man en kompis:

Gå över gatan.

Och säg inte att du är proffs på nånting.

Sida 72

I kväll, när vi stängde affären, rörde sig en av returerna: nr 2.

Och ute hade det börjat regna.

Jag har kollat väderprognosen. Det blir åska. —J.

(snart)