Upplysningen: förnuft, vetenskap och rättigheter
Maskinöversättning
Lär dig
På 1700-talet försvarade många europeiska författare och forskare en idé: varje människa ska använda sitt förnuft och inte tro på något bara för att en auktoritet säger det. Den idérörelsen kallas upplysningen. Den var varken ett krig eller en revolution: den spreds i böcker, tidningar, brev, kaféer och salonger, framför allt bland utbildade människor.
Upplysningen växte fram i vetenskapens skugga. År 1687 förklarade Isaac Newton himlakropparnas och föremålens rörelser med lagar som gick att mäta. Om förnuftet kunde upptäcka naturens lagar, tänkte upplysningstänkarna, kanske det också kunde göra samhället bättre. Immanuel Kant skrev 1784 att upplysning handlar om att våga tänka själv.
De tillämpade det förtroendet på politiken. Montesquieu föreslog i ”Om lagarnas anda” (1748) att statens makt skulle delas upp så att ingen kunde missbruka den: den lagstiftande makten stiftar lagarna, den verkställande tillämpar dem och styr, och den dömande dömer. Voltaire försvarade toleransen, alltså att respektera den som tänker eller tror annorlunda, och yttrandefriheten. Rousseau hävdade i ”Om samhällsfördraget” (1762) att den legitima makten kommer från folket och inte ärvs från en kung. De tänkte inte alla likadant.
Montesquieus tre makter tänkare huvudidé Montesquieu dela upp makten Voltaire tolerans och yttrandefrihet Rousseau makten kommer från folket Kant tänka själv Diderot samla kunskapen Fem tänkare och en idé från var och en Denis Diderot och Jean d'Alembert var redaktörer för Encyklopedin, ett verk i många volymer som samlade tidens kunskap; den första volymen kom ut 1751. Den var dyr, och myndigheterna förbjöd den mer än en gång eftersom den kritiserade institutioner och trosuppfattningar. Censuren granskade böckerna innan de trycktes och förbjöd dem som störde makthavarna.
Upplysningstänkarna talade om frihet och jämlikhet, men tänkte nästan alltid på utbildade män och inte på kvinnor. Om slaveriet fanns det olika åsikter: vissa kritiserade det och andra godtog det. År 1792 kritiserade Mary Wollstonecraft att kvinnor nekades den utbildning och de rättigheter som man krävde för män. Rousseau, som försvarade jämlikheten mellan medborgare, ville ge flickorna en utbildning för hemmet.
Många historiker tror att de här idéerna inspirerade revolutionerna 1776 i Nordamerika och 1789 i Frankrike, tillsammans med andra orsaker. Men inte alla upplysningstänkare ville ha en revolution: många litade på reformer. Några av idéerna, som maktdelningen och yttrandefriheten, finns kvar än i dag. I Sverige antog riksdagen tryckfrihetsförordningen 1766, som anses vara världens första lag om tryckfrihet.
Lösta exempel
Exempel 1
Julia förbereder en redovisning om upplysningen och Gunni frågar henne vem som föreslog att statens makt skulle delas upp. Hon hittar tre namn: Montesquieu, Voltaire och Rousseau. Vilket av dem är det?
- Att dela upp makten betyder att vissa organ stiftar lagarna, andra tillämpar dem och ytterligare andra dömer.
- Det föreslog Montesquieu i ”Om lagarnas anda” (1748).
- Voltaire försvarade toleransen och yttrandefriheten; Rousseau hävdade att den legitima auktoriteten kommer från folket.
Det var Montesquieu, år 1748.
Se upp! Många blandar ihop de tre kända namnen och ger en tänkare en annan tänkares idé.
Exempel 2
Totte ser två årtal på ett museum: Newton förklarade sina lagar 1687 och den första volymen av Encyklopedin kom ut 1751. Hur många år gick det? Och hur många år återstod då till 1789?
- Man drar det lägre årtalet från det högre: 1751 − 1687 = 64 år.
- Till 1789: 1789 − 1751 = 38 år.
- Upplysningens idéer spreds under flera årtionden före 1789.
Det gick 64 år mellan Newton och Encyklopedin, och det återstod ännu 38 år till 1789.
Se upp! Många räknar fel när de subtraherar med växling och får 74 eller 54.
Exempel 3
Gunni och Julia hittar på ett museum en påhittad anteckning, ”i stil med” de anteckningar som censorerna skrev på 1700-talet. Vad kan de lära sig av den, och vad kan de inte lära sig?
En påhittad text
Utlåtande om den inlämnade boken: den kritiserar adelns privilegier och säger att lagarna ska vara lika för alla.
Den här boken kan oroa enkla människor och bör inte tryckas.
- De frågar vem som skrev den och varför: en censor, som avgjorde om en bok fick tryckas.
- De skiljer det som går att kontrollera (boken kritiserade privilegier) från det som är censorns åsikt (”kan oroa enkla människor”).
- De drar slutsatsen att vissa av upplysningens idéer störde myndigheterna, inte att idéerna var falska eller att censorn hade rätt.
- De söker fler källor och läser de två tillsammans, censorns anteckning och en läsares brev, för att jämföra dem.
Anteckningen visar att det fanns censur och att vissa idéer övervakades, inte att idéerna var farliga.
Se upp! Många tror att det som en auktoritet skriver i ett dokument alltid är sanningen.
En utmaning att fundera på
Tänk på en fotbollsmatch: någon skriver reglerna, spelarna spelar och domaren avgör om reglerna följs. Vad skulle hända om domaren också var tränare för ett av lagen? Skriv två meningar och koppla det till idén att dela upp makten. Jämför sedan med idag: vad förändrades och vad är en kontinuitet, det vill säga det som fortfarande är likadant (till exempel idén att begränsa makten)? Vilka fick rättigheterna?
Öva
Rundor med 10 frågor. Välj nivå:
Ditt betyg i det här avsnittet:Inget betyg änGör en runda på nivån Grundnivå för att få betyg.
Nästa avsnitt: Samhället under ancien régime: stånd, privilegier och vardagsliv på 1700-talet →