Verb

Imperativ (imperativo)

L’imperativo

Tu: parla! (-are → -a), prendi!, dormi!, finisci! Voi och noi som i presens: parlate!, parliamo! Lei: parli! Nekande med tu: non parlare!

Regel och exempel

Tu: parla! prendi! dormi!

För att ge en order till någon man säger «tu» till: verb på -are får -a (parla!, ascolta!, canta!), verb på -ere och -ire får -i (prendi!, apri!, dormi!). Verb med -isc- får -isci (finisci!). Se upp: «ascolta!» är imperativ, «ascolti» är presens.

Exempel Parla! · Ascolta! · Prendi! · Apri! · Finisci!

Voi, noi och Lei

Voi och noi har samma form som presens: parlate!, prendete!, aprite!; parliamo!, prendiamo!, apriamo! (noi: «låt oss göra något tillsammans»). Lei (artigt) byter vokal: -are → -i (parli!), -ere och -ire → -a (prenda!, apra!, finisca!).

Exempel Parlate! · Parliamo! · Parli! · Prenda! · Finisca!

Nekandet och oregelbundna verb

Med «tu» bildas nekandet med non + infinitiv: non toccare!, non correre!. Med voi, noi och Lei är det oförändrat: non toccate!, non tocchi!. Oregelbundna med tu: vieni! (venire), esci! (uscire), di’! (dire, med apostrof), sii! (essere), abbi! (avere).

Exempel Non toccare! · Non toccate! · Vieni! · Esci! · Di’! · Sii gentile!

Övningar med facit

Försök lösa varje övning innan du öppnar facit.

Sätt verbet inom parentes i imperativ (du säger «tu»).
Tony, ___ la finestra! (chiudere)
1. Tony, chiuda la finestra!
2. Tony, chiudi la finestra!
3. Tony, chiude la finestra!
4. Tony, chiudere la finestra!
Visa facit
Tony, chiudi la finestra!
Imperativ med «tu»: verb på -ere och -ire får -i (som i presens) → «Tony, chiudi la finestra!»
Sätt verbet inom parentes i imperativ (du säger «tu»).
Gus, ___ la chiave! (cercare)
1. Gus, cerco la chiave!
2. Gus, cerchi la chiave!
3. Gus, cerca la chiave!
4. Gus, cercare la chiave!
Visa facit
Gus, cerca la chiave!
Imperativ med «tu»: verb på -are får -a (inte «-i», som är presens) → «Gus, cerca la chiave!»
Sätt verbet inom parentes i imperativ (du säger «tu»).
Sara, ___ la lezione! (ascoltare)
1. Sara, ascoltare la lezione!
2. Sara, ascolta la lezione!
3. Sara, ascolti la lezione!
4. Sara, ascolto la lezione!
Visa facit
Sara, ascolta la lezione!
Imperativ med «tu»: verb på -are får -a (inte «-i», som är presens) → «Sara, ascolta la lezione!»
Sätt verbet inom parentes i imperativ (du säger «tu»).
Sara, ___ subito! (partire)
1. Sara, parta subito!
2. Sara, parte subito!
3. Sara, parti subito!
4. Sara, partire subito!
Visa facit
Sara, parti subito!
Imperativ med «tu»: verb på -ere och -ire får -i (som i presens) → «Sara, parti subito!»
Sätt verbet inom parentes i imperativ (du säger «tu»).
Sara, ___ il treno! (aspettare)
1. Sara, aspetti il treno!
2. Sara, aspetta il treno!
3. Sara, aspettare il treno!
4. Sara, aspetto il treno!
Visa facit
Sara, aspetta il treno!
Imperativ med «tu»: verb på -are får -a (inte «-i», som är presens) → «Sara, aspetta il treno!»
Sätt verbet inom parentes i imperativ (du säger «tu»).
Luca, ___ la porta! (aprire)
1. Luca, apra la porta!
2. Luca, apri la porta!
3. Luca, apre la porta!
4. Luca, aprire la porta!
Visa facit
Luca, apri la porta!
Imperativ med «tu»: verb på -ere och -ire får -i (som i presens) → «Luca, apri la porta!»
Sätt verbet inom parentes i imperativ (du säger «tu»).
Mia, ___ la mano! (alzare)
1. Mia, alza la mano!
2. Mia, alzare la mano!
3. Mia, alzo la mano!
4. Mia, alzi la mano!
Visa facit
Mia, alza la mano!
Imperativ med «tu»: verb på -are får -a (inte «-i», som är presens) → «Mia, alza la mano!»
Sätt verbet inom parentes i imperativ (du säger «tu»).
Gus, ___ il pacco! (prendere)
1. Gus, prenda il pacco!
2. Gus, prende il pacco!
3. Gus, prendere il pacco!
4. Gus, prendi il pacco!
Visa facit
Gus, prendi il pacco!
Imperativ med «tu»: verb på -ere och -ire får -i (som i presens) → «Gus, prendi il pacco!»

Öva på det här temat

42 övningar i verkstaden.